Häromdagen skrev jag om Tina N Martin som med Trollkarlen avslutat sin kvintett från Norrbotten och nu har också Christina Larsson med Fem järn i elden avslutat sin kvintett Agenturen med geografiskt nav i Göteborg. Övriga likheter är få men det finns minst en: det handlar om modiga författare som inte alls är rädda för att ta i rejält, ibland väl mycket har jag tyckt men inte i avslutningarna där de håller de dramatiska händelserna rimligt väl i tyglarna. Paret Louise och Max Olsen genomför sin sista kamp mot övermakten när seriens två långa berättelser ska avslutas. Till sin hjälp har de bland andra en av genrens mest älskansvärda karaktärer: Birgitta Grevelius, parant överklassdam, naturligtvis är kroppen rätt sliten, hon närmar sig nittio, men hjärnan är knivskarp, resurserna många och åsikterna bestämda. Hon längtar efter att få vittna i rättegången mot polischefen Cato Wilhemsson, bland mycket annat ansvarig för hennes dotters död, men hon är en av flera vittnen som attackeras dagarna innan den rättsliga prövningen. I helgen var jag på Storsjöyran i Östersund och hittade en oväntad koppling mellan Agenturen och Lalehs framträdande.

Den här serien har två långa berättelser och det är dessa som finns i fokus i denna avslutande del.

Den ena handlar om striden med polischefen i Göteborg, Cato Wilhemsson. I tidiga delar var Louise och Max Olsen på flykt, internationellt efterlysta för grova brott, en tacksam position, en strid ur underläge fungerar för de flesta läsare, och här var det verkligen de två mot världen. Den striden är avslutades delvis i den tredje delen, alla misstankar mot paret Olsen är avskrivna och den verkliga skurken, Cato Wilhemsson, sitter häktad i väntan på rättegång.

Den historien gick på sparlåga i den fjärde delen men är tillbaka med full kraft nu i avslutningen. Göteborg står i centrum för ett av de största säkerhetspådragen någonsin – äntligen ska den korruptions- och mordanklagade polischefen Cato Wilhelmsson ställas inför rätta. Mediabevakningen är massiv. Pressen ökar då misstankarna om att han kommunicerar med världen utanför häktet växer. Vittnen hotas och Kato själv är säker på att han ska klara sig ur knipan, han har flera olika planer för hur det ska gå till.

Den andra långa historien har Max i centrum. Han vet väldigt lite om sin egen historia, växte upp som enda barnet tillsammans med sin mamma, de två var hela familjen, de hade det rätt bra tillsammans men hon vägrade berätta något alls om hans pappa eller sin egen bakgrund. Den enda släkting han någonsin träffat är moster Annie, han träffade henne senast på mammans begravning för fyra år sedan, men nu får han inte tag på henne. Han bestämmer sig för att försöka ta reda på mer genom ett amerikanskt företag specialiserat på släktforskning med hjälp av DNA-prov. Här finns något mystiskt, allt tyder på att mamman haft en central roll inom någon sorts spioneri med en extrem säkerhetsklassning.

Max och Louises grävande skapar stor oro i landets säkerhetspolitiska maktcentrum, här finns saker som absolut inte får avslöjas, kanske är det bäst att se till att paret försvinner? Denna del har betydande internationella kopplingar på olika sätt, till och med italiensk maffia kommer in i handlingen. Kanske kan Max äntligen få veta vem som är hans pappa? Och vem är egentligen Annie, någon moster är hon knappast?

Bägge dessa delar innehåller allvarliga och övermäktiga hot mot paret Olsen och det är det som jag tror är kärnan i seriens framgångar; kampen mot övermakten, David mot Goliat, är lockande positioner inom de flesta kulturella uttrycksformer. Jag var på Storsjöyran i Östersund i helgen och när Laleh (i en magnifik föreställning) sjunger ”Och vi ska slåss / Ja, vi ska slåss mot Goliat” är det tusentals starka röster som sjunger med henne i duggregnet på Stortorget. Liksom tusentals gärna läser Christina Larssons berättelser om motsvarande strid. Jag är absolut en av alla dessa läsglada.

Och så gillar jag verkligen hennes inledande citat från Betrand Russel: ”Felet med världen är att de dumma är så tvärsäkra och de kloka så fulla av tvivel.” Så träffsäkert i en samtid när vi tvingas leva i dumskallarnas livsfarliga sammansvärjning.

Om jag förstått rätt är detta författarens tjugoförsta bok som givits ut i fyra olika serier sedan debuten 2007. Det ska bli riktigt spännande att få reda på vad hon ska hitta på härnäst!

Författaren

Christina Larsson är född 1965 och uppväxt i byn Hylletofta på småländska höglandet. Hon har tagit en pol kand vid Linköpings universitet och är utbildad vid Alma Löv i att skriva manus för tv och film. Som författare prövade hon först att skriva barnböcker, utan större framgång, men desto bättre gick det när hon började skriva spänning för vuxna. Den första serien på sju böcker hade kriminalkommissarie Ingrid Bergman vid Göteborgspolisen som huvudperson. Därefter kom en thrillerserie i sex delar, Sektion M, och sedan serien Agenturen; huvudpersonerna, paret Louise och Max Olsen, polis respektive säkerhetskonsult, har vi kunnat möta i fem böcker. Hon har också givit ut tre feelgoodromaner. Det har gått riktigt bra, särskilt för ljudversionerna, hon har sålt omkring två miljoner ex och dessutom blivit översatt till några språk. En gång om året genomför hon också en skrivarkurs i Spanien tillsammans med kollegan Birgitta Bergin. Hon bor sedan trettio år tillbaka i Göteborg med man och barn men tillbringar en hel del tid i familjens sommarhus i Haverdal i Halland; ett område där hon tillbringade sin barndoms somrar och där hennes släkt bott i generationer.

Anders Kapp, 2025-08-06

Bokfakta

• Titel: Fem järn i elden.
• Författare: Christina Larsson.
• Utgivningsdag: 2025-07-17.
• Förlag: Romanus & Selling.
• Antal sidor: 333.

Länkar till mer information

1. Kapprakt om Fyra famnar under marken (Agenturen 4).
2. Kapprakt om Ett livsavgörande beslut (Agenturen 1).
3. Författarens hemsida.
4. Läs vad andra skriver om boken.