2007 kom Christina Larsson ut med 5:e Moseboken, första delen i en serie med kriminalkommissarie Ingrid Bergman vid Göteborgspolisen i huvudrollen och den sjunde delen kom 2020. Hon har också skrivit spänningsserierna Sektion M och Agenturen samt feelgoodtrilogin Klimakterierebellerna, totalt fler än tjugo böcker och det har gått bra, särskilt på ljudmarknaden, omkring två miljoner ex och översättningar till några andra länder. Nu relanseras den första serien; återutgivning av de första sju under våren samt nu också en nyskriven åttonde del, Arvsbudet. En av utgångspunkterna för den nya boken är den högst verkliga och statliga Vanvårdsutredningen som kom med sitt slutbetänkande 2011 och som visade hur tusentals barn farit riktigt illa på olika institutioner under lång tid, en av dem var Vidkärrs barnhem i Göteborg som också förekommer i handlingen. Som framgår av titeln handlar den också om arv och arvsskiften skapar ofta bittra motsättningar samtidigt som gömda hemligheter kan avslöjas. Starka plattformar för berättelsen alltså men jag har några invändningar.
Den som har dött är patriarken Harald Stenmark, fruktad chefsåklagare på Åklagarmyndigheten i Göteborg under många år. Hans fru Rut dog i cancer drygt tjugo år tidigare så han har bott kvar ensam rätt länge i den arkitektritade villan på Hyvelspånsgatan, huset har förfallit en hel del under den tiden men är ändå värt rätt många miljoner, en stor del av arvet.
Husets historik får en del betydelse för berättelsen; det byggdes 1954 och paret Stenmark köpte det av de ursprungliga ägarna, Hans och Birgit Furberg, 1968, samma år som de gifte sig. Paret hade två döttrar: Monica född 1969 och Helena född 1970. Monica flyttade till USA redan när hon var sexton och där gifte hon sig så småningom med Gregory ”Greg” Johnson, pastor i Santa Barbara, hon är hemmafru med sex barn och har aldrig återvänt till Sverige. Efter ett kortvarigt tidigt förhållande har Helena dottern Linnea som numera är trettiosex, en sjukskriven socialarbetare. Helena är en framgångsrik statsvetare och valforskare, mycket välkänd från media där hon just nu förekommer dagligen i valrörelsens slutskede.
Helena har anlitat Peder Davidsson och företaget Dödsbotjänst Göteborg för att få hjälp med värdering och försäljning av inventarier samt tömning och städning av huset innan en mäklare kan ta hand om försäljningen. Hon har beordrat dottern Linnea att möta Peder vid huset för att släppa in honom.
Linnea är tidig, vill passa på att se sig om i huset, hon har aldrig varit så mycket här och nu var det väldigt länge sedan. Hon var mycket tillsammans med mormor Rut när hon var liten men då var de aldrig i huset på Hyvelspånsgatan. Nu är det smutsigt och äckligt i de delar av huset som morfar använt under snare år och dammigt i resten. I källaren snubblar hon, faller mot en skiva som ramlar omkull och bakom skivan finns en lucka. Hon öppnar luckan, hittar en trälåda och i lådan, insvept i ett tygstycke, finns en död baby.
När Peder Davidsson kommer till huset möter han en Linnea som är helt förstörd, det dröjer ett tag innan han förstår vad som hänt och det är han som larmar polisen. Det blir kriminalkommissarie Ingrid Bergman som får ta hand om fallet tillsammans med närmaste kollegan Thomas Alfredsson. Det framgår tidigt att den lilla kroppen legat där länge men frågan är hur länge? Är det före eller efter 1968, kan babyn ha kopplingar till familjen Furberg eller familjen Stenmark? Det dröjer länge innan de får svar på den frågan. Det visar sig att Birgit Furberg arbetat vid Vidkärrs barnhem under skandalåren, kanske finns det någon koppling?
Jag har absolut inte läst allt som Christina Larsson skrivit, det är bara några delar av serien Agenturen som jag skrivit om tidigare. Där tyckte jag mig se en progression, en del problem i ettan försvann senare i serien. Här verkar problemen återvända, möjligen har de ett samband med fokus på ljudmarknaden, jag vet inte riktigt, möjligen kan det i stället handla om att jag läste Tana Frenchs Jägaren ungefär samtidigt och på en skala mellan förenkling och komplexitet utgör de två texterna varandras motsatser.
Jag känner mig i alla fall undervärderad som läsare; jag behöver inte endimensionella karaktärer för att förstå dem och jag blir inte glad när sådant jag redan insett upprepas om och om igen.
Linnea mår riktigt dåligt, efter ett antal riktigt tuffa år inom socialtjänsten tog hon helt slut samtidigt som Anton dumpade henne. Mamma Helena säger: ”Det räcker nu. Gå vidare. Börja jobba, träffa vänner och för guds skull gör något åt håret. Du sitter bara hemma och tycker synd om dig själv. Ingen blir friskare av det.” Att hon skulle kunna vara riktigt så korkad är inte alls trovärdigt, inte heller hennes extremt egotrippade självupptagenhet, eller det till slut bara löjliga kriget med en kollega om en utlyst professur.
Ingrid har problem med balansgången mellan jobb och familj, hennes man Adam och dottern Nora. Det framgår tidigt och upprepas oändligt många gånger.
Thomas är förutom polis också tevekändis, bland annat var han en av Gladiatorerna under många år, han är två meter lång och mycket vältränad. Nu finns det en diskussion om hans frisyr inför en möjlig programledarroll. Lite kul första gången men så småningom riktigt tröttsamt.
Det finns många fler exempel. Samtidigt är tematiken hämtad från Vanvårdsutredningen stark, viktig och läsvärd.
Författaren
Christina Larsson är född 1965 och uppväxt i byn Hylletofta på småländska höglandet. Hon har tagit en pol kand vid Linköpings universitet och är utbildad vid Alma Löv i att skriva manus för tv och film. Som författare prövade hon först att skriva barnböcker, utan större framgång, men desto bättre gick det när hon började skriva spänning för vuxna. Den första serien på sju böcker hade kriminalkommissarie Ingrid Bergman vid Göteborgspolisen som huvudperson. Därefter kom en thrillerserie i sex delar, Sektion M, och sedan serien Agenturen; huvudpersonerna, paret Louise och Max Olsen, polis respektive säkerhetskonsult, har vi kunnat möta i fem böcker. Hon har också givit ut tre feelgoodromaner. Det har gått riktigt bra, särskilt för ljudversionerna, hon har sålt omkring två miljoner ex och dessutom blivit översatt till några andra språk. I år har hennes första serie relanserats och kompletterats med en åttonde del, Arvsbudet. En gång om året genomför hon också en skrivarkurs i Spanien tillsammans med kollegan Birgitta Bergin. Hon bor sedan trettio år tillbaka i Göteborg med sin familj men tillbringar en hel del tid i Haverdal i Halland; ett område där hon tillbringade sin barndoms somrar och där hennes släkt bott i generationer.
Anders Kapp, 2026-07-15
Bokfakta
- Titel: Arvsbudet.
- Författare: Christina Larsson.
- Utgivningsdag: 2026-07-15.
- Förlag: Romanus & Selling.
- Antal sidor: 323.