Jag gillar verkligen Camilla Lagerqvists serie Detektiv Tillman som utspelar sig i Uppsala under tidigt nittonhundratjugotal. Det tillhör väl subgenren mysdeckare utan att alls vara fånig som en del inom det området kan vara. En av de imponerande delarna är den höga researchnivån som skapar stor trovärdighet och stark närvaro i den tid och på den plats där vi befinner oss. En övergripande tematik är feministisk, vi får inblickar i kvinnors situation under denna tid när inte minst rösträttsfrågan är hett omdiskuterad. Utöver detta har varje del sin särskilda tematik. Den första boken, Det hemliga sällskapet, handlade mycket om kvinnohat, tvåan Glaselefanten ägnade sig en hel del åt rasism, inte minst den statliga rasismen i form av Statens institut för rasbiologi i Uppsala och nya Likhandlaren handlar en hel del om klasskillnader och fattigdom, människors alls inte lika värde. Dessutom är serien mycket välskriven.

I en prolog möter vi utanför Norrtälje en badande flicka, tioåriga Astrid, som upptäcker en död kropp på botten, inlindad i en kedja.

Därefter träffar vi Ester Tillman på universitetets anatomiska institution där hon mitt i natten är på jakt efter ett lik.

Ester är snart trettio, ung änka efter Ragnar Tillman, en usel man, och har därmed en ovanligt självständig position för att vara en kvinna i denna tid. Hennes pappa var kriminalkommissarie Julius Andersson, de diskuterade ofta olika fall och någon gång sa han till henne: ”Ester, du skulle bli en utmärkt detektiv” vilket fastnat hos henne. Som kvinna får hon inte bli polis, så hon startar en detektivbyrå, har en del nytta av de juridikstudier som hon ägnade sig åt innan giftermålet.

Pappan är försvunnen sedan sju år tillbaka, en av seriens långa berättelser, han antas vara död och Esters mamma har numera hämtat sig från sorgen och lever ett aktivt liv igen. Men tillsammans med sin bror Erik, som blev polis, undersöker hon i hemlighet fortfarande försvinnandet och nyligen har de hittat ett spår som möjligen kan leda till Gotland.

Esters medarbetare på detektivbyrån är färgstarka Yarina Russo, tidigare cirkusartist som är stark, vig, handlingskraftig och mycket streetsmart. Hon pratar många språk, är inte jättebra på svenska, påminner en del om karaktären Hafez el-Assad i Jussi Adler-Olsens serie om Avdelning Q med språkliga missuppfattningar som kan bli riktigt roliga. Här finns också unga Olga, hennes pappa kastade ut henne, rasande sedan hans son valt att leva som kvinna. Alla tre bor i Esters lägenhet och där finns även deras hund Pankhurst.

Åter till natten på anatomiska institutionen där Ester och Yarina är tillsammans med goda vännen Vega som ordnat så att de kunde komma in, hennes pappa är professor på universitetet. De kommer till ett rum där det ligger tre övertäckta kroppar; den de söker efter, Nils Larsson, var drygt två meter lång, en av kropparna är mycket längre än de andra och snart kan de genom att jämföra med ett fotografi konstatera att de hittat honom. De ser också att han har ett stort sår i huvudet innan de blir upptäckta och måste lämna huset.

En dag tidigare hade Dorotea Lawson kommit till detektivbyrån, en lång äldre kvinna, uppenbart mycket välbeställd. Hon bor i USA men hade kommit till Sverige för att hämta sin bror Nils. Hennes bror närmade sig åttio men var vid god hälsa. Till skillnad från henne hade han råkat i ekonomiska svårigheter och bodde på ett enkelt ålderdomshem. När hon kom dit fick hon beskedet att Nils var död efter en olyckshändelse, ett fall i en trappa, och att kroppen redan var borta, hade skänkts till forskningen. Kvinnan ger Ester i uppdrag att snabbt hitta Nils kropp så att hon kan begrava sin bror innan kroppen förstörs av forskarna, men också ta reda på vad som egentligen hänt.

Det är huvudspåret i den här boken vilket framgår redan av titeln, Likhandlaren. När Ester första gången kommer till ålderdomshemmet finner hon en vedervärdig fattigstuga och hennes misstankar om att allt inte står rätt till förstärks.

Den hon inte får kontakt med då, vid första besöket, är en länge anonym berättarröst med egna kapitel, en äldre man med stora motoriska svårigheter, kan inte ens prata, betraktas som en idiot av omgivningen men det är han inte alls, han har en skarp hjärna. Han var god vän med Nils, de hade många samtal där Nils pratade och den anonyme mannen skrev i sin anteckningsbok, han vet också att Nils död inte alls var någon olyckshändelse. En stark karaktär.

Tidigare i serien har en förälskelse växt fram mellan Ester och Jakob Jolin, en annan av seriens långa berättelser. Han är journalist på Aftonbladet som nu försvunnit under sitt arbete med ett stort scoop, avslöjandet av en kriminell organisation med ryska rötter som han försökt infiltrera. Han har nu varit borta i tre veckor och de flesta, även hans egen tidning, tror att han är död.

Men Ester har inte givit upp. Jakob hade en rätt besvärlig uppväxt, i huvudsak levde han då med sin kriminella morfar Evert Söderlund och nu tar Ester kontakt med honom för att se om de inte kan hitta något spår efter Jakob. Det blir ett viktigt spår i berättelsen, ovanligt våldsamt för att vara i den här serien.

En avslutande cliffhanger visar att nästa del sannolikt innehåller en Gotlandsresa. Den kommer jag säkert att läsa.

Författaren

Camilla Lagerqvist är född 1967 och älskade att skriva i redan i unga år. Hon utbildade sig till journalist och arbetade som det rätt länge innan hon också blev författare. Hon har skrivit ett antal böcker för barn och unga, de flesta utspelas i en historisk miljö, historia är ett stort intresse. 2015 tilldelades hon Nils Holgersson-plaketten. 2024 debuterade hon inom spänning för vuxna med Det hemliga sällskapet, starten på serien om Detektiv Tillman som följdes upp av Glaselefanten och nu Likhandlaren. Hon är idag bosatt i Knivsta söder om Uppsala.

Anders Kapp, 2025-10-29

Bokfakta

• Titel: Likhandlaren.
• Författare: Camilla Lagerqvist.
• Utgivningsdag: 2025-10-28.
• Förlag: Bazar.
• Antal sidor: 296.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Glaselefanten.
• Kapprakt om Det hemliga sällskapet.
• Läs vad andra skriver om boken.