En av spänningsgenrens största stjärnor, Camilla Grebe, startar med Innan natten tar oss något helt nytt. Kanske var det i arbetet med en del av sviten Flickorna och mörkret, Skuggjägaren från 2019, en sorts svensk historik över kvinnor i rättssystemet, som hennes intresse för att skriva i en historisk kontext stärktes, jag har ingen aning, jag bara gissar, men de nya böckerna ska ägna sig åt ett land i förändring, Sverige från sjuttiotal och framåt vilket passar mig perfekt, jag fyllde sexton 1970 så den perioden har jag bra koll på, en period av dramatisk förändring, kantad av katastrofer med förödande konsekvenser som skapat ett hårdare och kallare samhälle. Den nya boken har sitt nav i en katastrof som inträffar i fiktiva Skevsta, nära verklighetens Gnesta i Sörmland, i september 1972, på sätt och vis en konsekvens av händelser som sträcker sig långt tillbaka i tiden; ett arv av elände, en straffdom vars verkställighet är nära, det gäller att passa på innan natten tar oss.

Huvudperson är kriminalpolisen Bettan Hedin, om hon är en återkommande huvudperson är en öppen fråga, Camilla Grebe har ett mycket fritt förhållningssätt kring hur man kan definiera serier eller sviter. Någonstans har jag sett sviten kallas för Sveas döttrar där Svea skulle kunna handla om ”Moder Svea” vars döttrar är alla svenska kvinnor, eller den Svea som var / är mamma till Bettan och hennes storasyster Karin.

Bettan heter naturligtvis Elisabeth men vill bara kallas för sitt smeknamn. Efternamnet Hedin har hon bara haft ett tre månader, det är något år sedan hon träffade sin stora kärlek Rolf Hedin och nu är de också gifta. Rolf är arkitekt i ordets ursprungliga betydelse som mer handlar om att skapa samhällen än att rita enstaka hus. Bettan flyttade till Stockholm när hon var nitton, utbildade sig till polis och efter några år på ordningen är hon nu kriminalpolis på våldsroteln i Stockholm, tjugosex år gammal.

Innan giftermålet hette hon Rönnberg, uppväxt med pappa Sigvard och mycket äldre storasyster Karin som redan var tonåring när Bettan var nyfödd och mamma Svea lämnade familjen. Uppväxten var kärleksfylld men kaotisk, pappa var en gränslös person med stora drömmar som sällan förverkligades. Karin är ganska lik honom, en konstnär som aldrig sålt en tavla, som ofta samlar folk till vilda fester, som förfört de flesta tänkbara män i Skevstaområdet och som nyligen tillbringat ett halvår i Indien.

Så är vi framme vid den här septemberdagen 1972. Pappa Sigvard har dött och Karin har tagit sig hem till Sverige och familjens hus i Skevsta. Bettan och Rolf åker dit, det tar bara någon timme från Stockholm och naturligtvis åker de i en senapsgul Volvo Amazon, författaren är noga med tidsmarkörerna. Det är tänkt som ett ganska kort besök för att klara av pappas begravning men så blir det inte.

När de kommer fram till Karin upptäcker Rolf att han har slut på sin piptobak, Bettan vet att han kommer att bli grinig om han inte får sin Borkum Riff så hon beskriver var han kan hitta en tobaksaffär i centrum. Rolf åker iväg, det borde bara ta tio minuter men mycket senare kommer två poliser. Rolf är död, han har kolliderat med en folkvagnsbuss och i den fanns två män och sex pojkar i femtonårsåldern från den lokala fotbollsföreningen. Alla dör utom en av pojkarna, Tony, som hamnar i koma på Karolinska i Stockholm med en riktigt dålig prognos. Hela bygden är i sorg.

”Hon har inte sorg, hon bor i den. Den är ett landskap, ett land, en lika säregen som skrämmande värld.”

Bland de döda finns femtonåriga Lars Palmblad och hans farbror Carl-Henrik Palmblad som körde minibussen. Mycket av historien handlar om familjen Palmblad som utgör områdets definitiva överklass, rika sedan generationer med nav i industriföretaget Palmblads Elektriska, stora markegendomar och pampiga herrgårdsliknande Johanneslund.

Vi får följa den här familjen över decennier. Denna historiska del av berättelsen bärs i rätt stor utsträckning av Valborg Johansson som kom till Johanneslund i mars 1924 och som i handlingens nutid 1972 finns på ålderdomshemmet Ängsbacka i Skevsta. Då, 1924, var Wilhelm nyfödd och Carl-Henrik var två år, deras mamma dog strax därefter. Valborg blev kvar hos familjen i hela sitt yrkesliv, formellt sett hembiträde men i realiteten pojkarnas extramamma som inte kunde lämna dem, hon måste försöka skydda dem från deras genomvidriga pappa Johannes. Johannes dog för tio år sedan men de skador han orsakade lever i högst grad kvar.

Bland de många scener vi får från familjens historia finns de tyskar som frekvent kom på besök under kriget. Johannes skapade en förmögenhet på mycket tveksamma affärer under den tiden vilket är mycket trovärdigt, för en del svenska företagare var kriget en guldgruva. Men de flesta scenerna beskriver mycket av det vidriga som Johannes utsätter sina söner för.

Även sedan reumatismen tvingade Valborg till ålderdomshemmet kommer pojkarna ofta och hälsar på; Wilhelm med sin fru Ulla och sonen Lars, Carl-Henrik, frun Ilse med döttrarna Lillemor och Marianne, tre respektive fem år äldre än kusinen Lars. Inte samtidigt naturligtvis, det är många år sedan bröderna pratade med varandra. De är på många sätt hennes barn och barnbarn, att Lars och Carl-Henrik nu dör tar henne hårt. Valborg är en minnesvärd karaktär.

Ett av glädjeämnena i läsningen är flödet i tiden och inte minst de eleganta övergångarna. En vanlig struktur inom genren är en nutidsberättelse som då och då bryts av med historiska kapitel som ger en del av förståelsen av det som händer i nutid. Här ser rörelsen i tiden annorlunda ut; vi kan ha en person som sätter sig i en stol och i nästa stycke sitter samma person i samma stol men är tjugo år yngre. Det flödet pågår hela tiden i bägge riktningarna med mindre och större hopp.

Bettan blir kvar, i djup sorg, visar sig också vara gravid och bestämmer sig för att behålla barnet, ett sätt för Rolf att leva vidare. Hon får ett tillfälligt vikariat hos den lokala polisen i Skevsta.

En stor roll har också Joonas Toivonen som var närmaste vän till Lars; mer än vänner men det var en djup hemlighet, han sörjer förlusten av sin stora kärlek med en våldsam kraft. Joonas är storvuxen, ser mycket äldre ut än sina sexton år. Han dyker först upp i berättelsen när han hittar en död man i en ravin i utkanten av samhället.

Dödsfallet utreds naturligtvis av den lokala polisen; de är tre utredare på den lilla polisstationen: chefen Birger Stolt är helt övertygad om att det handlar om en olyckshändelse som de inte ska lägga någon tid på. Bettan håller inte alls med och hon lyckas även få med sig kollegan Daniel på sin linje. Birger känner henne sedan hon var barn, han oroar sig för henne, vill helst att hon ska hålla sig inne på kontoret och inte på något sätt riskera sin graviditet. Bettan förstår hans omtanke men bryr sig inte så mycket om det han säger. Här får vi en av de snygga övergångarna: ”Hur är det med dig” säger Birger till Bettan i berättelsens nutid och sedan säger han exakt samma sak till då sjuåriga Bettan 1953 när han är hemma hos hennes familj på grund av något som pappa Sigvard råkat ut för.

Det är en underbar läsning men ett klavertramp finns det i alla fall: Rolf berättar engagerat för Bettan om en bok av ”författaren Ernst Wigfors”. Visst skrev han många politiska skrifter, även memoarerna Minnen som är de som Rolf läst, men han är i första hand en av Sveriges mest kända politiker någonsin, hjärnan bakom mycket i byggande av välfärdsstaten, legendarisk finansminister i flera perioder 1925-1949. I nutid finns de säkert en hel del unga människor som inte vet vem han var, men på tidigt sjuttiotal lever han fortfarande, då finns det ingen som inte vet att han primärt är politiker, inte författare.

De historiska spåren och berättelsens nutidshandling ska självklart gå samman i någon sorts dramatisk kollision, de säger genrelogiken, det händer också men hur ska jag naturligtvis inte berätta. Jag vet inte om det här är det bästa som hon skrivit någonsin, det finns så många bra texter att välja mellan. Men bra är det på många olika sätt, inte minst Grebes gestaltning av Hannah Arents tankar om ondska, om åskådarnas tystnad. Riktigt imponerande är också hela den tidstrogna konstruktionen; den levandegör skeenden som sträcker sig över ett halvt sekel med varierande klassperspektiv och varierande tidsmarkörer, inte bara i form av artefakter och händelser utan också i form av olika människors varierande förhållningssätt. Grebe har än en gång bevisat att hon kan skriva fantastiskt bra på riktigt olika sätt. Det ska bli spännande att få se hur hon kommer att gå vidare, jag kommer självklart att följa med.

Anders Kapp, 2026-04-08

Bokfakta

• Titel: Innan natten tar oss.
• Författare: Camilla Grebe.
• Utgivningsdag: 2026-04-08.
• Förlag: Bonniers.
• Antal sidor: 381.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Camilla Grebe inklusive ytterligare länkar.
• Läs vad andra skriver om boken.