Sedan 2011 har jag följt Augustpriset skönlitterära klass rätt nära; läst (nästan) alla nominerade, tillfört andra som borde ha funnits med, recenserat och lekt skuggjury. Ibland har jag den vägen hittat riktigt bra texter som jag annars skulle ha missat, och så är det i år. Vissa år har jag varit riktigt besviken på juryn och några år har vi varit alldeles överens. Jag vet naturligtvis inte vilken bok juryn kommer att utse till vinnare, det får vi veta först 24 november, men nomineringarna var ganska bra. Innan de officiella nomineringarna publicerades 20 oktober hade jag tre tänkbara vinnare (i bokstavsordning): Hanna Johansson, Body double, Lydia Sandgren, Artens överlevnad och Lina Wolff, Liken vi begravde. Två av tre kom med bland juryns nomineringar och det finns år när utdelningen varit mycket sämre. Efter att ha läst övriga nominerade har jag kommit fram till två slutsatser; vilka som är årets fyra bästa och vilken titel som borde få Augustpriset 2025.
Två av de nominerade böckerna är skrivna av författare som fått priset tidigare: Lydia Sandgren och Lina Wolff.
2020 fick Lydia Sandgren priset för sin debut Samlade verk, en modern klassiker, en förnyelse av den episka romanen och det årets mest omskrivna bok, bland annat sågad i flera omgångar av DN Kultur. Att ge henne priset var ett beslut som jag applåderade även om jag tyckte att Förhör av Magnus Dahlström var ett litet snäpp vassare: en fantastisk intellektuell lekfullhet i en moderniserad och absurd Kafka-värld, men den var inte nominerad.
Lina Wolff fick priset för De polyglotta älskarna 2016; ett relationsdrama i tre delar som flyter samman, en berättelse ur tre olika perspektiv med tre olika berättarröster, ganska ensamma människor som möts på olika sätt, kolliderar i tillvaron. Jag var inte alls överens med juryn det året, tyckte de bästa böckerna var Steve Sem-Sandbergs Stormen och Blåst av Eva-Marie Liffner med den senare som knapp vinnare. Men ingen av dem var nominerade.
Man kanske kan tycka att priset i år borde gå till någon som inte fått det tidigare, men så fungerar inte gällande regler; om någon fått priset tidigare eller ej spelar ingen roll, det är bara årets bok det hela handlar om.
Juryns nomineringar publicerades 20 oktober:
- Kristian Fredén, En inre angelägenhet
- Isabella Nilsson, Tomhet och ömhet
- Lydia Sandgren, Artens överlevnad
- Linda Spåman, Ett år av apokalyptiskt tänkande
- Lina Wolff, Liken vi begravde
- Mikael Yvesand, Våran pojke
Den som främst saknas bland juryns nomineringar är Hanna Johanssons andra bok, Body double. Redan debuten, Antiken från 2020, var fantastisk, gav henne Katapultpriset för årets bästa debut, översattes till ett tiotal andra språk och fick ett extraordinärt mottagande på många håll, inte minst hos New York Times Book Review, inte särskilt vanligt för svenska romandebutanter. Body double är något helt annorlunda och ännu bättre. Jag spårade en del inspiration från David Lynch, liksom i Twin Peaks finns här en Laura, en av tre kvinnliga karaktärer dominerar handlingen i denna text präglad av en surrealistisk hotfullhet på okänd plats i okänd tid, ständiga upprepningar och återvändanden som hela tiden förvrider perspektiven, naturligtvis på ett alldeles eget Johanssonskt sätt.
En viktig anledning för mig att följa Augustpriset är att få hjälp så att jag inte missar de bästa nya böckerna inom svensk skönlitteratur. I år fanns det faktiskt ett sådant fynd bland de fyra nominerade som inte fanns med på Kapprakts preliminära topplista: En inre angelägenhet av Kristian Fredén. Titeln är urtråkig vilket kanske bidrog till att jag missade den vid utgivningen. Den är inte heller tematiskt originell, även vid en mycket smal temadefinition: texter av ättlingar till superstjärnan Nathan Söderblom som behandlar hans negativa inflytande på sina ättlingar, så finns det (minst) två andra titlar redan utgivna. Trots detta är det en fantastisk text där vi rör oss fram och tillbaka i tiden med scener från den egna familjehistoriken som levandegör sociokulturellt arv; gestaltar skeva självbilder, farliga livslögner, sköra själar och förödande förväntningar. Imponerande.
Att Lydia Sandgren och Lina Wolff finns med både hos Kapprakt och juryn var oundvikligt.
Artens överlevnad är en mycket stark uppföljare till Sandgrens pyramidala succédebut Samlade verk. Även om en del av karaktärerna från då återkommer nu så förekommer de bara i periferin, det är inte alls en fortsättning men vi känner ändå igen det stora formatet och det episka berättandet med en handling som sträcker sig över lång tid, som inkluderar många människor, som behandlar många viktiga frågor med ett särskilt fokus på det konstnärliga skapandets villkor, här främst inom det musikaliska området. Minst lika bra som debuten, kanske ännu bättre.
Lina Wolff är en stjärna som lyser allt starkare, Liken vi begravde är det bästa hon skrivit hittills, klart bättre än den bok som hon fick priset för 2016. Det här är en vildsint skröna med en del inspiration från den egna uppväxten och en del från Victoria Benedictsson som flyttade till samma geografiska område 1871. Jag vet inte riktigt vad man kan kalla denna text, höglitterär bondkomik kanske och det är i så fall hennes alldeles egna genre; ingen kan som hon förena det oförenliga. Den enda jag kan komma på som klarar av att gå iland med något liknande är Olga Tokarczuk.
Ingen av de tre andra nominerade tycker jag kan bli en vinnare, jag har läst och skrivit, hittat delar som imponerar, men inte tillräckligt. Därmed återstår fyra titlar:
- Kristian Fredén, En inre angelägenhet
- Hanna Johansson, Body double
- Lydia Sandgren, Artens överlevnad
- Lina Wolff, Liken vi begravde
Alla fyra är mycket bra och fullt möjliga vinnare. Efter mycket funderande kom jag fram till följande rangordning:
- Lina Wolff, Liken vi begravde
- Hanna Johansson, Body double
- Lydia Sandgren, Artens överlevnad
- Kristian Fredén, En inre angelägenhet
Det var svårt att särskilja de två första men Lina Wolff borde alltså tilldelas Augustpriset 2025 för sin bok Liken vi begravde. Under Augustgalan på Dramaten 24 november får vi se vad juryn har kommit fram till.
Anders Kapp, 2025-10-27
Länkar till mer information
Kapprakt om Augustpriset inklusive länkar till recensioner av alla omnämnda titlar.