Jag läste Anki Edvinssons debut Lust att döda, utgiven våren 2018, den första delen i Umeåserien med Per Berg och Charlotte von Klint som huvudpersoner, samt tvåan Snöängeln 2021 och hade en del problem med bägge, faktiskt helt olika problem. Jag hoppade över trean och fyran men har nu läst femman, Skuggflickan, som kom ut tidigare i år. Jag känner igen författarens fantastiska förmåga att skriva fram trasiga ungdomar, det finns ingenting kvar av de problem jag upplevde med de första delarna men det som nu finns är en mogen författares modiga intrigintelligens; här finns några häpnadsväckande smarta twister, efter en del funderande utser jag den på sidan 313 till vinnare i hård konkurrens med flera andra som skapar överraskande vändningar i skeendet, som tvingar oss läsare att tänka om och som gör oss läslyckliga. Det var alltså ett mycket glädjande återseende. Hos många serieskrivare bygger texterna i mycket hög grad på återkommande huvudpersoner men så är det inte här; visst är Charlotte och Per bra och intressanta men ändå faktiskt utbytbara – det är de utsatta ungdomarna som på riktigt lever kvar efter läsningen.

I upptakten är det en sen fredagskväll i mitten av mars. Vi träffar Marielle Meier som går utmed vägkanten på E4 strax utanför Umeå, hon är inte alls klädd för snön och kylan, hon fryser och är rädd där hon staplar fram på sina högklackade skor. Hon förföljs av en bil som kör sakta bakom henne. Plötsligt accelererar bilen kraftigt, Mariella försöker fly men hindras av snövallarna, när bilen träffar hennes kropp kastas hon upp i luften.

I början av serien var Charlotte och Per den centrala utredarduon men nu har Per tagit steg i karriären, han är polisområdeschef vilket innebär att han inte längre är lika aktivt delaktig i utredningsarbetet. Han lever fortfarande med hustrun Mia och hockeytokiga sönerna Simon och Hannes. I den här berättelsen har Per och Mia en hel del problem i äktenskapet.

Charlotte har en överklassbakgrund, är rik, snygg och bär exklusiva kläder; en udda fågel när hon kom från Stockholm till polishuset i Umeå. Samtidigt är hon en stark person och en skicklig polis. Hon har dottern Anja tillsammans med exet Carl som bor kvar i Stockholm, ännu snobbigare och rikare, hon skilde sig från honom efter hans otroheter. Hon har varit tillsammans med Ola som mördades, sköts utanför tingsrätten i Umeå, fallet är fortfarande olöst och är numera partner med Alex, både privat och i jobbet, han flyttade från Göteborg till Umeå för något år sedan. Anja och Alex har en fungerande relation vilket gläder Charlotte, men de har en del problem med Alex ex, prästen Pernilla, som flyttade efter Alex till Umeå och fortfarande inte accepterar separationen.

När vi först träffar Alex och Charlan (Alex är definitivt den enda som får kalla henne det) i den här boken är det lördagskväll och de är ute för att äta middag på en av Umeås finare restauranger. Charlotte får ett samtal från vakthavande om en förmodad smitningsolycka vid E4, en flicka har förmodligen legat i snön bredvid vägen ett bra tag, hon är nedkyld och svårt skadad. Charlotte behöver inte rycka ut, Anna från hennes grupp på Grova brott hade jour och har tagit hand om fallet. De har fortfarande inte kunnat identifiera flickan.

Nu startar ett annat spår i berättelsen där vi får träffa drygt fyrtioåriga Linda Karlsson i Stockholm. Sedan ett år tillbaka har hon ett förhållande med Edvin Andersson. Hon älskar honom verkligen, de partar mycket, han är rolig även om han ibland kan bli överdrivet våldsam. Han reser mycket i jobbet, hon vet egentligen aldrig när han ska dyka upp. Hennes mamma gillar inte alls hennes nya pojkvän. Det gör inte tonårsdottern Bianca heller. De menar att han är en kvinnomisshandlare och att hon måste lämna honom omgående, annars kommer det att sluta med att han dödar henne. Lina lyssnar inte alls på dem, hon kommer att leva med Edvin i resten av livet, blir ännu säkrare på det när hon blir gravid.

Vi får återkommande kapitel med det spåret som är en mycket stark skildring av logiken i en usel relation. ”Hennes främsta vapen för att hålla honom kvar var hans åtrå. Hans ilska fick hon på köpet.”

Det har hunnit bli söndag när vi får träffa sextonåriga Luna Klack som är orolig för sin bästa vän Marielle, de skulle ha träffats igår men hon dök aldrig upp, hon svarar inte på telefon och nu verkar hennes mobil vara avstängd. Vi får successivt lära känna familjen Klack som utöver Luna består av hennes mamma Stephanie, kallas för det mesta Stella”, pappa Tomas och Lunas tre år yngre lillebror Viktor.

På söndagen har polisen lyckats identifiera den skadade flickan som Marielle Meier och fått kontakt med hennes pappa, Roger Meier; bägge är schweiziska medborgare som verkar ha bott i Sverige de senaste sju åren. Någon mamma har Anna inte hittat ännu. Med tanke på spåren vid vägen och flickans skador utreder man inte längre det här som en smitningsolycka, det handlar om ett mordförsök.

På måndagen får Luna reda på att hennes vän ligger svårt skadad på sjukhuset, hennes mamma kör henne dit. När hon hittar fram till Marielle på intensiven sitter hennes pappa Roger bredvid sängen. Han går iväg för att köpa en kopp kaffe och då öppnar hon ögonen. Svagt säger hon ”Du måste ta dig bort från Tareq.” Efter en stund säger hon ännu svagare ”Hitta min mamma …” Det är det sista hon säger innan hon dör.

Trots att hon dör tidigt i handlingen är hon, tillsammans med Luna, de huvudpersoner som verkligen lever kvar hos läsaren, två flickor som hamnat i ett riktigt helvete med droger och människohandel, trovärdigt och starkt skildrat av författaren.

Mycket mer går inte att säga utan att spoila, det blir många kurvor på vägen, oväntade förändringar, det mesta av det vi läsare tar för givet visar vara fel, spelplanen förändras dramatiskt i flera omgångar. Till detta bidrar bland andra ett riktigt lyckat nytillskott bland karaktärerna; Lisa Lund har sedan länge passerat pensionsåldern men jobbar ändå kvar med underrättelseverksamhet vid FRA, Försvarets Radioanstalt, och har en märklig förmåga att gräva fram information, främst när det gäller de internationella aspekterna av fallet.

Det enda jag inte riktigt gillar är att författaren använder ljudhärmande ”förenklingar” av typen ”nån måste ha sett nåt”, visserligen bara i dialoger men jag tycker ändå inte om det, det är inga förenklingar, det är bara lässtörande.

Annars gillar jag allting riktigt mycket och framför allt de två aspekter som jag nämnde redan från början; den speciella förmågan att skriva fram utsatta ungdomar på ett starkt, trovärdigt och berörande sätt, en förmåga som hon haft sedan länge, samt den senare förvärvade (tror jag) förmågan att ovanligt skickligt, modigt och upprepat skruva om berättelsen på oväntade och läsglädjande sätt.

Författaren

Anki Edvinsson (Ann-Christin Edvinsson Hedström) är född 1971 och uppväxt i Mariestad men flyttade så småningom till Stockholm. Hon blev tidigt känd från olika roller på TV4 där hon började redan 1993. Hennes man, Peter Hedström, är från Umeå och 2010 flyttade paret dit. Anki arbetade då som nyhetsuppläsare, reporter och redaktör för TV4Nyheterna i norra Sverige. Hon är uppväxt i en polisfamilj, har alltid haft ett stort intresse för dessa frågor och i Umeå studerade hon kriminologi på universitetet innan paret flyttade tillbaka till Stockholm. De är nu bosatta på Värmdö.

Hon hade sedan länge också haft författardrömmar och anmälde sig till Skrivarakademin, en heltidsutbildning för blivande författare på Folkuniversitetet. Parallellt med utbildningen gjorde hon research för sin första bok.

Hon debuterade 2018 med Lust att döda, den första delen i Umeåserien med Per Berg och Charlotte von Klint som huvudpersoner. Nyligen kom seriens femte del, Skuggflickan. Hon skriver numera på heltid. Serien har hittills sålts i närmare en halv miljon ex i knappt tio länder.

Anders Kapp, 2026-06-02

Bokfakta

• Titel: Skuggflickan.
• Författare: Anki Edvinsson.
• Utgivningsdag: 2026-01-05.
• Förlag: Norstedts.
• Antal sidor: 441.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Snöängeln.
• Kapprakt om Lust att döda.
• Författarens hemsida.
• Läs vad andra skriver om boken.