Spionernas krig är en i huvudsak dokumentär serie som Anders Nilsson skriver i skönlitterär form. När vi nu kommit fram till trean, Den avgörande timmen, har någonting förändrats. Från de två första delarna kommer jag ihåg en hel del scener med hög skönlitterär kvalitet, dramaturgiskt väl genomförda gestaltningar som levandegör de dokumentära delarnas avslöjanden av nya fakta om vår historia. Från läsningen av trean bär jag inte med mig några sådana scener alls. Avslöjanden av nya fakta fortsätter men läsningen blir inte lika levande som tidigare. Den centrala händelsen i den nya boken beskrivs på baksidestexten som ”andra världskrigets viktigaste ögonblick”, en sjöstrid utanför Göteborg som kommer att ”avgöra vem som vinner världskriget”. Det handlar om tio fraktfartyg lastade med strategiskt viktig materiel som har avgörande betydelse för krigets alla parter. De två tidigare delarna har levererat dramatiska och osannolika nyheter som författaren ändå lyckats skriva fram på ett trovärdigt sätt. Det är möjligt att ovanstående påståenden är sanna men den här gången blir skildringen inte trovärdig. Dessutom belastas den nya texten av tröttsamt många upprepningar som borde har redigerats bort innan utgivningen.

Strukturen på böckerna är likartad, huvuddelarna utspelar under pågående krig, inklusive en del återblickar, och i denna bok startar vi i slutet av 1941 och rör oss några månader in i 1942. Delar utspelar sig betydligt senare, från 1980-tal och framåt, och i dessa delar är huvudpersonen Tore Forsberg. Han föddes 1933 i Näske i Västernorrland och dog 2008 i Enskede i Stockholm. Från 1967 och 32 år framåt arbetade han på SÄPO, i många är mycket framgångsrik chef för kontraspionaget.

Under senare år i sitt yrkesliv forskade han kring spionagets historia med hjälp av full tillgång till hemliga källor. Han och författaren träffades första gången december 1999 då Tore var rätt nypensionerad och hade återkommande kontakter fram till hans död. Han och hans forskning är den viktigaste källan till Spionernas krig men författaren har kompletterat detta med en omfattande egen research under många år.

Dåtidshandlingen har en annan huvudperson, Helmuth ”Teddy” Ternberg, född 1893 i Stockholm, död 1971 i Worms i Västtyskland, Han var major och ställföreträdande chef för den hemliga militära underrättelsetjänsten C-byrån under andra världskriget. Utöver det som händer kopplat till hans yrkesutövning har vi tidigare i serien fått en levande skildring av hans relation med Ebba Ridderstad. De träffades 1933 i Storlien och hon var då sedan fem år skild från tidningsmannen Carl Ridderstad, hade hunnit bli trettiofyra år, och hade med sig sina barn, tioåriga sonen Soldan och tolvåriga dottern Britta. Utöver kärleken dem emellan växer den fram en nära relation mellan Teddy och bonusbarnen, bland annat kopplat till familjens plats på Fångö i Gryts skärgård där de har byggt ett fint stockvirkeshus i sjuttonhundratalsstil.

Central person i bägge tidsperspektiven är Erika, född Schwarze 1917 i Stralsund, Tyskland, under en kort period innan kriget gift Wendt, död Larsson 2003 i Stockholm. I upptakten av den tredje boken är hon tjugofyra år, hon har under en tid arbetat med brevcensur i ockuperade Norge innan hon i slutet av 1941 blir kallad till militärens överkommando, OKW, i Berlin där hon får ett nytt uppdrag. Hon är mycket språkkunnig, kan bland annat svenska vilket är en förklaring till varför hon blir sekreterare vid tyska underrättelsetjänsten Abwehr på legationen i Stockholm.

Hon har redan tidigare träffat Teddy i hans roll som förbindelseofficer med tysk underrättelsetjänst och träffar honom igen när hon kommer till Stockholm tidigt i januari 1942. Han rekryterar henne som spion mot Nazityskland. Det är hon som bland mycket annat skapar förutsättningarna för titelns avgörande timme. Hon blir en av de viktigaste svenska spionerna någonsin men det dröjer mycket länge innan hon får någon erkänsla för sina insatser. Hon avslöjades av tyskarna 1944, fick en ny identitet av den svenska underrättelsetjänsten, gömdes i Ångermanland under namnet Ellen Bergh, glömdes bort efter kriget och arbetade i många år som översättare.

Mycket senare anställer Tore henne på SÄPO när hon är sextioåtta som mentor för nyanställda inom kontraspionaget samtidigt som hon hjälper Tore med den historiska forskningen. 1993 kom hon ut med självbiografiska boken Kodnamn Onkel om sina erfarenheter som spion, då under flicknamnet Schwarze. Boken kom ut i en ny upplaga 2018 och då med omfattande nytt för- och efterord av Jan Bergman. 1998 tilldelades hos Säkerhetspolisens förtjänstmedalj i silver.

Sverige är ett långt land från norr till söder. Det är ett avstånd som kan jämföras med Europas storlek. Det är fullkomligt rimligt att göra den jämförelsen men när den återkommer för tionde gången i samma bok har vi läsare definitivt tröttnat. Redan i tidigare delar har vi fått kunskap om allierade planer för att skapa en ny front norr om Tyskland. Dessa återkommer om och om igen. Det finns massor av liknande exempel.

Det finns också massor av upprepningar av sådant som vi läsare redan vet från de tidigare delarna. En del är motiverat för att bjuda in nya läsare men det är på tok för mycket.

Det som också med fördel borde ha redigerats bort är alla egotrippstexter som talar om för mig hur fantastiskt viktig denna text är eller ett ställföreträdande egotrippande om hur fantastiska insatser olika personer eller organisationer svarat för, eller hur otroligt viktiga Johan Falk, Kil och Sverige är. Oavsett hur välmotiverade dessa bedömningar kan vara finns det ingen av oss läsare som uppskattar en text som talar om för oss vad vi ska tycka; visa oss, gestalta för oss så kan vi komma fram till bedömningarna själva.

Här finns reella karameller av dignitet; viktiga och överraskande nyheter om vår historia, men även om en karamell är helt fantastisk förlorar den all smak om man suger på den i all oändlighet.

Om man redigerar bort upprepningarna, egotroppstexterna och det överdrivna karamellsugandet gissar jag att texten krymper från femhundra till trehundra sidor. Då finns det utrymme att lägga till hundra sidor med ett skönlitterärt gestaltande av centrala nyckelscener och därmed få en helt underbar bok på fyrahundra sidor.

Han antyder kausala samband över lång tid, kanske en start vid ett möte i Tallinn 1906 hela vägen in i vår tid. Kanske är det en sorts mål för serien, en förklaring av Europas moderna historia som en kommande final? Med en förklaring av Oktoberrevolutionen och Sovjetunionen som en konstruktion av tysk underrättelsetjänst i den här boken är han på väg i en farlig riktning. Den sortens försök till enkla svar på komplicerade frågor är sällan en lyckad idé, om min tolkning är korrekt blir jag riktigt nervös.

Hela det här projektet som författaren åtagit sig är djupt imponerande på flera olika sätt men jag är orolig över att han håller på att göra sig av med sina läsare, att han drabbats av researchdjävulen, att varenda detalj som grävts fram måste redovisas in absurdum. Jag är också oroligt för serien som helhet, med den takt som vi tar oss framåt genom historien kan den bli hur lång som helst, ett maraton som jag fruktar att få läsare orkar med.

Författaren

Anders Nilsson, född 1963 i Kil, Värmland, är en av Sveriges mest erfarna action- och thrillerregissörer, manusförfattare och showrunner, med ett femtiotal långfilmer och teveserier i bagaget. Flerfaldigt prisbelönad och mest känd för de tjugo långfilmerna om Johan Falk, 1999-2015, ett koncept som han skapade tillsammans med filmproducenten och manusförfattaren Joakim Hansson. Slutet var bara början var hans skönlitterära debut hösten 2023 och starten på en serie där Johan Falk lever vidare i bokform.

Under alla de år som filmserien producerades genomfördes ett omfattande research om Sveriges hemliga historia. Detta material är basen för Anders Nilssons andra bokserie; Spionernas krig om de svenska underrättelsetjänsterna och vad som egentligen hände i Sverige under andra världskriget, senare under kalla kriget, och tiden efter det. Första delen, De förbjudna kapitlen, kom ut våren 2024, och nu har vi kommit framtill tredje delen, Den avgörande timmen.

Bägge serierna ges ut av förlaget Bokfabriken som tidigare, främst tillsammans med Leffe Grimwalker, utvecklat ett franchisekoncept där olika författare skriver olika böcker inom samma universum med en gemensam planering som håller koll på logiken för helheten. Den baseras på konceptet Alex Storm som Grimwalker, då tillsammans med Dan Buthler, skapade med start 2019. Samtidigt som den kärnan utvecklats i många delar, numera med Grimwalker som ensam författare, har olika karaktärer lyfts ut till huvudpersoner för andra serier som skrivs av andra författare. Nu tillämpas ett liknande franchisekoncept för det universum vars centrum är Johan Falk och det första exemplet var Vägen in, starten på en sorts prequel där Frank Wagner, viktig karaktär i Johan Falks värld, lyfts fram som huvudperson och i den serien är Peter Lindmark huvudförfattare.

Så Anders Nilsson har nu tre stora projekt igång. Olika personer som alla skriver berättelser inom samma fiktiva kontext är ovanligt inom bokvärlden, mycket vanligare inom film och särskilt teveserier, så detta sätt att arbeta borde rimligen passa honom väl.

Han bor numera med sin familj i Trollhättan.

Anders Kapp, 2026-05-18

Bokfakta

• Titel: Den avgörande timmen.
• Författare: Anders Nilsson.
• Utgivningsdag: 2026-05-12.
• Förlag: Bokfabriken.
• Antal sidor: 508.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Den djävulska fällan (Spionernas krig 2).
• Kapprakt om De förbjudna kapitlen (Spionernas krig 1).
• Kapprakt om De döda och de levande (Falk 2)
• Kapprakt om Slutet var bara början (Falk 1)
• Läs vad andra skriver om boken.