Jag tror att 2025 kan gå till historien som det bästa året någonsin när det gäller svenska spänningsdebuter, Svenska Deckarakademin kan inte haft det lätt när de skulle ta fram fem nominerade till priset för årets allra bästa men när listan presenterades nyligen insåg jag att jag faktiskt missat en av dem. Alexandra-Therese Keining är ett exempel på en tydlig trend under senare år; traditionellt tänker vi oss en rörelseriktning från bok till film men nu har riktningen vänt, allt fler filmskapare väljer att också skriva böcker och hon är en av dem, i våras kom hon ut med sin vuxendebut Kannibalen som finns med bland de nominerade och nu har jag läst också den. Jag kan förstå nomineringen; det finns något frustande friskt i denna sjukliga galenskap, något befriande i att fullständigt strunta i alla former av trovärdighet. Länge är jag med på tåget, gillar dessa upptåg men blir så småningom ändå tveksam; generositeten med extra av allt blir kanske inte alltid bättre. (I verkligheten hette Malmökannibalen Erik Ludvig Gyllenfjäder. I november 1979 mördade han sin flickvän, styckade kroppen och åt omkring tjugo kilo av hennes kött. Han dog 2015.)
I den här berättelsen finns några centrala karaktärer. Först ut är kannibalen själv; på sent sjuttiotal dödade Carl Bengtson sin dåvarande flickvän och åt upp stora delar av henne. Han dömdes till rättspsykiatrisk vård och sedan fyrtio år tillbaka är han inlåst på avdelning 57 på S:t Clemens psykiatriska klinik i Höör. Tungt medicinerad är han from som ett lamm.
Huvudansvarig för hans vård är psykiatern och chefsöverläkaren Julia Backman som har stora drömmar; hon har en unik patient att experimentera med, grunden till studier vars resultat kan göra henne till en internationell kändis i forskarvärlden. Som nästa steg i experimenten ska hon ge honom permissioner, några dagar i veckan ska han få bo i en liten lägenhet i Malmö.
Zaida Holm är en trotjänare, i fyrtio år har hon arbetat som nattsköterska på avdelning 57 där de farligaste patienterna finns. Hon känner de intagna väl, inte minst Carl Bengtson, och tycker det är fullkomligt vansinne att bevilja honom permissioner, en åsikt som hon tydligt delat med sig till överläkaren. Rätt tidigt i handlingen hittas hon död.
Bruno Diab kom som liten till Sverige från krigets Syrien. Tidigt fångades han av gängkriminaliteten där han gjort en rätt framgångsrik karriär; det är fyra år sedan han slutade sälja själv och nu, som nittonåring, står han och en annan närmast Malik, ledare för organisationen som är verksam i Malmö och Köpenhamn. Han grips för ett mindre brott och döms till samhällstjänst men det blir problem med verkställigheten. Som en sista möjlighet erbjuds han jobb som en sorts vårdare till Carl Bengtsson under hans permissioner.
Kriminalinspektör Miriam Alba har nyligen gått igenom en stor operation som lämnat ett tjugofem centimeter långt snitt i hennes mage, hon hoppas intensivt att de fått bort hela cancertumören. Hon har intensiva smärtor, är på väg mot ett morfinberoende, borde vara sjukskriven men det struntar hon i. I stället åker hon på ett larm, en kvinna och hennes hund har hittats döda i naturreservatet vid Rååns dalgång söder om Helsingborg. Den döda kvinnan är Zaida Holm.
Naturligtvis dyker det upp en del andra men dessa är de fem viktigaste karaktärerna i berättelsen.
Rätt snart kommer man fram till dödsorsaken, i Zaida Holms kropp finns mycket stora mängder Tramadol, men man vet inte om det handlar om ett självmord, ett mord eller någon konstig olyckshändelse. Hennes chefer vill skriva av fallet men det vägrar Miriam acceptera. Hon besöker S:t Clemens, hittar den eventuella kopplingen till Carl Bengtson, läser på om mordet för fyrtio år sedan, gräver vidare.
I direkt anslutning till Carls permissionslägenhet finns en förskola och en dag försvinner ett barn därifrån. Det är femåriga Rooshi Behrani, en gravt autistisk flicka som inte kan prata. När Miriam och en kollega pratar med flickans mamma är hon säker på att det är Kannibalen som ligger bakom: ”Han står på sin balkong och tittar på barnen med kikare samtidigt som han slickar sig om munnen.” När flickan återfinns fyra dagar senare har hon inget hår kvar och är svårt traumatiserad.
Vi rör oss mellan vad som händer mellan Carl och Bruno i lägenheten och på deras utflykter, Brunos kriminella kontext, Julias diskussioner om fallet med en internationell kollega, inte minst kring tidigare studier av hjärnskador kopplade till kannibalism och Miriams intensiva grävande, hon mår allt sämre, så småningom sämre än sämst, blir avstängd från jobbet men fortsätter ändå.
Vi får också en hel del tillbakablickar av olika slag, delvis i form av långa kursiva avsnitt som jag inte förstår, kursiveringarna tillför absolut ingenting, de bara försämrar läsbarheten. De groteska inslagen blir allt värre och exploderar under upplösningen.
Visst finns det mycket att imponeras av men jag kan ändå inte se den här boken som en av de fem bästa spänningsdebuterna i år.
Författaren
Alexandra-Therese Keining är född 1976 och uppväxt i Malmö. Hon är verksam som regissör och manusförfattare med flera internationellt prisbelönade långfilmer bakom sig, bland annat Pojkarna, The Average Color Of The Universe och SVT-serien Lea. Hon har tidigare kommit ut med två ungdomsböcker men Kannibalen är hennes debut inom spänning för vuxna. Den är redan såld till fyra andra länder.
Anders Kapp, 2025-11-12
Bokfakta
- Titel: Kannibalen.
- Författare: Alexandra-Therese Keining.
- Utgivningsdag: 2025-04-30.
- Förlag: Norstedts.
- Antal sidor: 308.